If tears could build a stairway
And memories were a lane
I would walk right up to Heaven
And bring you back again

No farewell words were spoken
No time to say goodbye
You were gone before we knew it
And only God knows why

Our hearts still ache in sadness
And secret tears still flow
What it meant to lose you
No one will ever know

Since you'll never be forgotten
We pledge to you today
A hallowed place within our hearts
Is where you'll always stay

R.I.P
Min älskade vän Joniiz Hanzzon har gått bort...
Saknaden är stor, jag kände dig knappt gubben och ändå sitter jag här i min säng, kan knappt fatta och tårarna bara rinner. Du var en person som alltid fanns där när man behövde en vän!
Jag kommer alltid sakna dig min älskade vän!!!
Du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, jag älskar dig nu och för alltid Joniiz!
Hoppas vi möts på andra sidan...
R.I.P Jonatan Hansson (Joniiz Hanzzon)

Varför måste det alltid bli såhär? Varför kan aldrig jag få bli lycklig med en man, mannen i mina drömmar?
Jag är ju så kär, varför kan du inte bara släppa in mig? Det är värt det!
Jag skulle göra allt för dig!

Jaa vad ska man säga, Jalal stack med min dotter i slutet av augusti och jag har träffat henne en gång sen dess.

Men men vad gör man? Det finns väl inget man kan göra egentligen?

Det enda jag kan påverka och göra något åt nu är ju mig och mitt liv, ellerhur?

Men efter regn kommer solsken heter det ju och jag kan kanske tro på det igen.. Lite smått sådär, jag träffade världens gulligaste och mysigaste killle 16 december -12, men av respekt för honom nämner jag inga namn än så länge, men vi kan kalla honom P..  Vi har träffats 6 gånger nu och över natten alla gånger, jag mår så bra när han är här. Faktiskt så mår jag bättre allt som allt just nu, jag tror det har med P att göra. Han får mig att känna såna där känslor man hade för killar när man var yngre, sånt där fladder, kan inte äta framför honom, kan inte slita händerna eller blicken från honom..

Jaa ni vet allt det där man går igenom med första kärleken när man var yngre.

För Ja jag är kär, ohh så kär jag är i P, jag tror inte jag kännt såhär för någon annnan av mina killar, eller tjejer för den delen. Jaa jag är BI och stolt om ni inte visste det..

Men som sagt inget här i livet är särskillt lätt så det är ju ett problem på den fronten också, han har blivit djupt sårad (tror jag) så djupt att han har blivit kännslokall, säger han. Men det märks att det inte är helt, det är bara något form av skydd för att det inte ska kunna hända igen antar jag. Men i alla fall det här innebär då för mig att vi inte kan ha ett förhållande, att vi helt enkelt inte har den framtid ihop som jag alltid hoppas på finns där ute någonstans för mig också... =(

Så ja det är ju tråkigt, men man kan ju alltid hoppas att det ändrar sig, och hoppas gör jag ju. Jag lever på hoppet, tyvärr men är man som jag så är man! Jag kan inte ändra på mig hur gärna jag än vill, jag har försökt men det blir konstigt i längden och jag faller tillbaka i mitt gamla spår igen..

Men men han vet hur och vad jag känner för honom (jag säger det till honom ofta) mer än så kan jag väl inte göra som det är nu?

+ han har min blogg så han kommer ju läsa det här också =)

Men att han fortsätter att vilja vara med mig sedan jag sa hur jag känner, det kan väl bara vara ett gott tecken va? Eller också är jag dum i huvudet och misstolkar allt, igen =/

Vad tror ni?

Och jaa det är rätt blogg jag har bara äntligen fått byta mitt namn så att jag nu heter Yennyy Rosqvist istället för Jenny Wennerlund =)