Alltså gud vad snäll Sharup har blivit då, så fort han fick höra om mina ekonomiska problem

(att jag inte ens har mat på bordet, osv..)

så erbjöd han sin hjälp... Han sa att han ville ge mig lite makaroner, och jag trodde såklart att han menade ett halvt paket eller så.. Men icke sa Nicke!

När vi hade pratat ett tag kom vi fram till att vi skulle träffas på stationen om några timmar, för vi ville att Willie skulle få sova ett tag i alla fall...

Så när vi lade på gick jag för att göra mig iordning för dagen, sminka mig och så... J

ag hann till och med prata med Mohammed en bra stund och gråta ögonen ur mig eftersom han inte var med mig....

Men i alla fall när jag nästan var klar så fick jag ett SMS där det stog att dem var påväg, så jag skyndade mig att göra det sista och sen nästan sprang jag ner till stationen för att möta dem..

Väl där hittar jag en leende och glad pappa med våran alltid lika glada lilla son, jag gick direckt fram till Willie tog upp honom i famnen tryckte oss nära varandra och kysste honom på kinden. Sen gick jag fram till Sharup kramade om honom och satte mig för att prata

(med Willie som ett vilddjur, fortfarande i min famn).....

Efter ett tag kommer påsen fram och det visar sig att han har HANDLAT till mig (inte mycket men ändå): 1 kg makaroner, en dricka, ett paket mariekex och han hade till och med tagit med sig lite saft och kycklingcurry som han lagade i tisdags...

Mmm,vad han är snäll!

Lite senare samma dag så träffade jag  Mohammed när jag var på väg hem från Kati, Han hade också en påse med sig...

Vi gick och satte oss på vårat vanliga ställe för att mysa lite (trodde jag), det visade sig att han hade mat med sig.....

Grillad Kyckling,

Mmmmmmmmmmuuuuuummmmmmmaaaaaaaaaaaaaaaaaa....

Så min dag kunde verkligen inte bli bättre!!!!!!

Shokran Allah!