Varför mår man såhär?

Varför känner man sig så ensam?

Ensam fast man har världen finaste lilla prinsessa brevid sig!

Jag älskar henne så mycket! Men ändå hon är inte vuxen, hon kan inte vara där som en vän... Men sen när den enda vän man har kommer på besök så kan  jag inte ens prata. Och ändå är hon här, som den fina människa hon är!

Och när syrran/moster är här, henne kan jag inte heller prata med, hon vill ju inte ens hälsa på. Hon märker väl att det är något fel!

Jag vill så gärna ha ett nätverk av vänner, men jag vet inte hur, jag vågar ju inte ens prata med nya personer..

Även om mamma är underbar, hennes sambo också, så kan jag ju inte vara med dem jämt + att dem är ju inte jämnåriga med mig! Och dessutom det är min mamma + sambo = ingen vän..

Jag tittar på tjejer och deras vänner på bussen och tåget, och verkligen önskar att en av dem vore jag eller att jag åtminstone kunde vara med, men det kan jag inte, just för att jag är som jag är..

Varför kan jag inte prata med folk? Varför kan jag inte vara som alla andra? 

Jag skäms så över att känna så här!

Japp Angelique (syrran) kom i fredags, OMG vad söt hon är med Yasmeenah! Jag trodde inte det skulle gå så bra, men, men...

Jag var med Angelique och Jalal på bio igår, vi såg Eclipse, första gången Angi såg den!

Jag och Jalal hade ju sett den förut fast nedladdad från internet och det var väldigt dålig kvalite på både bild och ljud, så den var väldigt mycket bättre på bio...

OMG vad bra den är, verkligen inte bortkastad tid och pengar, nej den rekomenderar jag verkligen alla att se!!

Vilken söt liten kock vi har!    

Till er som såg fram emot att läsa en fortsättning igår, så säger jag bara förlåt, det var ganska svårt att komma på vad och hur jag skulle skriva om det där mötet....

Alltså jag vet inte, när jag kom hem igår så kändes det nästan som om jag varit på en anställningsintervju, men så var det ju inte egentligen..

Men frågorna hon ställde, liksom; hade jag och Jalaal tänkt oss en framtid tillsammans? Varför har han fått ett visum här i Sverige? Har du och Jalal pratat något om hur man lever med och uppfostrar ett barn? Har du någon tidigare erfarenhet av att ta hand om ett barn? O.S.V

Alltså jag trodde att dem hade startat den utredningen för att dem skulle få en uppfattning om vad jag/vi skulle behöva hjälp med, och att hon skulle erbjuda hjälp av något slag. Och istället så frågar hon mig om jag kan ta hand om ett barn, typ...

Det kändes verkligen inte bra att vara där och bli utfrågad på det där viset!

Hon har också mage att säga att hon ska ta kontakt med Ursula Swebeck, den där jäkla subban rent ut sagt som inte alls har mitt intresse eller vad jag vill till första eller en tredje prioritet, hon som tror blint på vad Sharup ljuger ihop om mig. Och då kommer utgången bara bli sådan att jag inte är kapabel till att ta hand om ett barn (mitt eget barn) så dem kommer ju vilja ta min lilla sessa ifrån mig..

Som tur så har jag ju i alla fall Jalal på min sida denna gång!!!

Skönt......

Inte konstigt att jag är förbannad!

Jag skriver mer sedan när jag lugnat ner mig lite..

Guuuuud vad jag längtar, jag kan knappt vänta...

Vill att min bebbe ska komma nu.

Men samtidigt så vill jag inte det, jag menar älsklingen (Jalal) har ju inte kommit hem ännu. Och han måste ju vara här, i alla fall då  

Jag vet inte vad jag ska göra om han inte hinner hit innan, fast i och för sig mamma är ju här, då får ju hon vara med på förlossningen istället...

Men det är ju ändå min och Jalals upplevelse det ska vara, så jag hoppas verkligen att han hinner hit!!

Det börjar ju bli lite brått nu..

Jaja nu ska jag titta lite på tv och sen så blir det väl sängen för min del, godnatt