Hej allesammans,

Min man var och hälsade på här ett tag från och med nyår, det var så kul..

Eller man kanske ska säga skönt istället..

Jag menar jag hade ju inte sett honom på 5 månader, men men.

Tiden han var här gick för fort, vi var tillsammans hela tiden men ändå gick det för fort.

Men i alla fall nu är han tillbaka i Tyskland och väntar på sitt visum här i Sverige och rätten att vara med mig och med sin dotter (som föds i maj), han ska också jobba för att vi ska få mer pengar till bebisen och grejjer..

Förresten jag har fått egen lägenhet igen, i kungsängen, jag ska till upplands-brohus på tisdag och skriva på kontraktet sen så blir det flytt sista januari eller första februari..

Det ska bli så bra att få ha min egen lägenhet, så skönt att slippa bo med mamma, jag menar skitsnällt och så att jag får bo här men det är trångt, jag sover ju på golvet i vardagsrummet.

Och dessutom har jag ju en liten tjej i min mage en sådan som faktiskt behöver sin egen familj under ett och samma tak, och det är ju inte möjligt som det är nu...

Det var allt för denna gång, hoppas ni blir glada för det lilla jag skriver..

Hej allesammans jag vet att jag inte skrivit på länge men nu tänkte jag att det var dags, jag är hemma från Tyskland sedan 2 månader ungefär..

Det är verkligen jobbigt att vara hemma, ensam, men på +-sidan jag är gravid igen...

Jag är gravid med min älskling Jalal, och den här gången kommer allt att vara anorlunda, jag menar jag är lycklig med Jalal, jag älskar honom, vi kommer att vara tillsammans med barnet, jag blir inte själv och utan varken barn elller man denna gång!

Yaay!!!!!

Men det att han är i Tyskland, det är verkligen skitjobbigt, men i och för sig han är där för att han söker visum i Sverige, han söker jobb så att han kan skicka hem pengar till mig för att köpa babygrejjer..

Och dessutom jag bor fortfarande hemma hos min mamma för att jag inte fått min lägenhet ännu, men det ordnar sig väl snart, det är på gång i alla fall..

Finns bara en sak kvar att göra och det är att be till Allah om hjälp att allting ska bli okej

Inshallah det går!

Det är så underbart här, varför kom jag inte hit förr?

Varför var jag tvungen att vänta i fyra år, jag kunde ju ha åkt direkt när jag var 18...

Jag ville ju åka hit, jag har ju jämt velat det...

Jag fattar inte, men men..

Å andra sidan om jag inte hade väntat hade jag säkerligen inte hittat denna undersköna lilla prick även kallad Jalal! Jag älskar honom verkligen, mer än jag någonsin har älskat någon annan!!!!!

 

Om jag inte hade hittat honom då vet jag inte vad jag skulle ha gjort, kanske törstat ihjäl mig på kärlek..

Igår var vi och simmade här i Ilmenau, men en kostig sak, dom har en sjö ganska nära var Jalal bor..

Det är inget fel på den sjön, men man får ändå inte simma där..

Soo strange!!!

Men i alla fall vi var där och simmade, skitkul, det fanns två pooler (Utomhus) en med hopptorn i ena änden och vanlig simbassäng i andra änden..

Och en pool med barnhörna i ena änden och stor rutchkana i andra änden..

Vi var där i poolerna ungefär två timmar och sen gick vi upp och lade oss på våran plats i solen..

En sak till, det mesta här är så billigt, tex. har jag sett en t-tröja för 30 sek och bxor för 50 sek, sooo cheap...

Jaa nu är jag här, äntligen får jag vara i hans famn...

Jag kom hit igår (11/08) och då mötte han mig på flygplatsen i Berlin..

Vi stannade i Berlin hela natten och så åkte vi hem till honom i Ilmenau tidigt imorse (typ 5.48)

Jag är så glad att vara med honom att jag inte vet vad jag ska ta mig till!!

 

Vilken snygging va??

Hur ska jag göra?

Hur ska jag fixa detta?

Han var hos mig i förrgår, vi myste ju ganska länge, vi var på mitt och Rizgar's gamla ställe i skogen...             

Vi låg på berget, kysstes och kramades! En bra stund, han sa så många gånger att han älskar mig.....

Han säger jämt att han vill leva med mig för-alltid!  Varför känns det då såhär?

Det känns som att jag inte kommer vara trogen när han är i Libyen! Det känns som att jag kommmer hitta en annan kille, en annan att förälska mig i ganska snart... 

Och när jag gör det kommer jag säkert att lämna Mohammed, för att jag vet inte vad jag gör när jag väl är förälskad!

Jag vet I alla fall en sak jag gör och det är att se allt det negativa med Mohammed och jämföra det med det possitiva hos den andra, och då vinner den andra lätt!

Men det jag borde göra är ju att se ALLT det possitiva med Mohammed och det possitiva hos den andra,

för då blir det jämt eller så vinner Mohammed STORT!!!!!!                                       

               Och innerst inne så vill jag ju att Mohammed vinner

Ucsh vilket dillema

Vad ska jag göra???

HJÄLP MIG ALLAH

Är jag Emo?  

Jag tror det!

Eftersom jag är så här jävla bunden till alla mina pojkvänner...

Det har jag ju alltid varit..

Jag vet bara inte varför, jag menar med mig och Sharup var det så, jag ville inte släppa honom...

Med mig och Rza var det samma sak, och nu med Mohammed!

Det känns som om jag inte ens kommer kunna låta honom åka till Libyen för att jag kommmer sakna honom för mycket..... Eller också kommer jag att vara otrogen för att jag glömmer hur jäkla otrolig och speciell han är!

Det känns som om jag kanske kommer att glömma honom helt, och gå vidare med någon annan helt enkelt.........

Jag vet inte, ucsh det är så jobbigt allt det här! Jag älskar ju honom så JÄVLA mycket, jag vet fan inte vad jag ska göra snart.....

Allah hjälp mig, ge mig styrka att klara detta...

Allah du som förstår allt, du som har makten att förändra..

Snälla med din hjälp blir jag en bättre människa än den jag varit

Bismillah!

 Alltså gud vad snäll Sharup har blivit då, så fort han fick höra om mina ekonomiska problem

(att jag inte ens har mat på bordet, osv..)

så erbjöd han sin hjälp... Han sa att han ville ge mig lite makaroner, och jag trodde såklart att han menade ett halvt paket eller så.. Men icke sa Nicke!

När vi hade pratat ett tag kom vi fram till att vi skulle träffas på stationen om några timmar, för vi ville att Willie skulle få sova ett tag i alla fall...

Så när vi lade på gick jag för att göra mig iordning för dagen, sminka mig och så... J

ag hann till och med prata med Mohammed en bra stund och gråta ögonen ur mig eftersom han inte var med mig....

Men i alla fall när jag nästan var klar så fick jag ett SMS där det stog att dem var påväg, så jag skyndade mig att göra det sista och sen nästan sprang jag ner till stationen för att möta dem..

Väl där hittar jag en leende och glad pappa med våran alltid lika glada lilla son, jag gick direckt fram till Willie tog upp honom i famnen tryckte oss nära varandra och kysste honom på kinden. Sen gick jag fram till Sharup kramade om honom och satte mig för att prata

(med Willie som ett vilddjur, fortfarande i min famn).....

Efter ett tag kommer påsen fram och det visar sig att han har HANDLAT till mig (inte mycket men ändå): 1 kg makaroner, en dricka, ett paket mariekex och han hade till och med tagit med sig lite saft och kycklingcurry som han lagade i tisdags...

Mmm,vad han är snäll!

Lite senare samma dag så träffade jag  Mohammed när jag var på väg hem från Kati, Han hade också en påse med sig...

Vi gick och satte oss på vårat vanliga ställe för att mysa lite (trodde jag), det visade sig att han hade mat med sig.....

Grillad Kyckling,

Mmmmmmmmmmuuuuuummmmmmmaaaaaaaaaaaaaaaaaa....

Så min dag kunde verkligen inte bli bättre!!!!!!

Shokran Allah!